I Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS 2023:1, 11§) framgår att arbetsgivare regelbundet måste undersöka och bedöma riskerna i verksamheten. Här går vi igenom vad det betyder konkret; hur man gör en riskbedömning, när den ska göras och vad den ska innehålla.
En riskbedömning är en strukturerad värdering av risker i arbetsmiljön för att avgöra hur allvarliga de är och vilka åtgärder som behöver vidtas. Det är en av grundstenarna i systematiskt arbetsmiljöarbete.
Begreppet används både för processen där man identifierar risker och sedan värderar dessa, och för det enskilda steget där en redan identifierad risk värderas.
En bra riskbedömning, oavsett om det handlar om hela processen eller den enskilda värderingen, är konkret, dokumenterad och leder till åtgärd. Att bara konstatera att risker finns utan att rangordna dem eller koppla dem till handling är inte tillräckligt.
Riskbedömningar ska vara en återkommande del av det systematiska arbetsmiljöarbetet. Hur ofta de ska göras styrs av riskbilden i verksamheten och hur organisationen utvecklas och förändras.
Arbetsmiljöverket delar in riskbedömningen i två huvudsakliga sammanhang: inför planerade förändringar i verksamheten och som en del av det löpande arbetsmiljöarbetet.
Inför planerade förändringarArbetsgivaren ska undersöka om planerade ändringar i verksamheten medför risker för ohälsa eller olycksfall och bedöma dessa innan ändringarna genomförs. Exempel på sådana förändringar är:
Regelbundna undersökningar och riskbedömningar görs genom exempelvis riskobservationer, skyddsronder, andra mätningar eller medarbetarsamtal. Här kan risker fångas upp innan de leder till tillbud eller olyckor.
Om en olycka eller ett tillbud ändå inträffar behöver verksamheten utreda vad som orsakade händelsen. Utredningen kan resultera i förändringar i rutiner eller arbetssätt och riskbedömning bör vara en del av processen.
Att göra en riskbedömning är inte komplicerat, men det kräver en viss struktur. Processen följer fyra steg som sammantaget tar er från observation till genomförd uppföljning.
För enklare riskbedömningar räcker det ofta att klassa risken på en tregradig skala. För en grundligare bedömning som tydliggör tänket bakom bedömningen är en riskmatris ett bra verktyg.
En riskmatris kombinerar två dimensioner: sannolikhet (hur troligt det är att något händer) och konsekvens (hur allvarligt det blir om det inträffar). Båda värderas på en skala (typiskt 1-5) och produkten av de två ger ett riskvärde som sedan översätts till en riskklass.
| Riskvärde | Klassning | Behov av åtgärd |
|---|---|---|
| 1–2 | R1 - Låg | Ej behov av åtgärd |
| 3–4 | R2 - Liten | Eventuellt åtgärd |
| 5–9 | R3 - Medel | Åtgärdas så långt rimligt |
| 10–14 | R4 - Allvarlig | Åtgärdas snarast |
| 15–25 | R5 – Mycket hög | Arbetet ska inte utföras innan åtgärd vidtagits |
En riskbedömning ska enligt AFS 2023:1 vara skriftlig. För att den ska fungera som underlag för åtgärder och uppföljning bör den innehålla:
Åtgärder tillsammans med ansvariga personer och deadlines utgör handlingsplanen, och det är den som verksamheten sedan arbetar vidare med.
Här är ett exempel på hur en riskbedömning kan se ut inför en verksamhetsförändring. Scenariot är att ett mindre tillverkningsföretag flyttar produktionen till en ny lokal med delvis ny utrustning. Flytten planeras till den 1 september. Inför flytten görs en riskbedömning där flera risker identifieras och värderas tillsammans.
Åtgärd: Säkerhetsutrustning installeras av leverantör. Skriftlig instruktion. Utbildning av operatörer.
Åtgärd: Tydliga markerade truckvägar. Varningsskyltar. Speglar vid korsningar.
Åtgärd: Temporär personalförstärkning. Inplanerade återhämtningsdagar. Veckovisa avstämningar med arbetsledare.
Åtgärd: Tillfällig utrymningsplan för byggperioden. Daglig kontroll av alternativa vägar. Information till samtliga anställda.
Åtgärd: Dokumenterad ansvarsfördelning kommunicerad. Uppföljningsträff inplanerad.
Efter att riskerna sammanställts blir det tydligt vilka som behöver prioriteras och vem som är ansvarig för att göra vad.
Det är arbetsgivaren som ansvarar för att riskbedömningar görs. Ansvaret följer av arbetsmiljölagen och AFS 2023:1 och kan inte delegeras bort, även om den praktiska uppgiften att genomföra bedömningen ofta läggs på en chef, arbetsmiljöansvarig eller HR-funktion.
Riskbedömningen ska göras i samverkan med arbetstagarna. Skyddsombudet är arbetstagarnas representant och ska alltid involveras. De medarbetare som direkt berörs av det som bedöms bör också vara med, eftersom de ofta har den bästa konkreta bilden av riskerna i sitt eget arbete.
För mer specifika risker, exempelvis kring kemiska ämnen, ergonomi eller psykosocial arbetsmiljö, kan företagshälsovården eller andra experter behöva involveras för att kompletera den interna kompetensen.
Ja. Enligt AFS 2023:1 ska riskbedömningar dokumenteras skriftligt. Det gäller även om åtgärden vidtas direkt. Då noteras risken, åtgärden och vem som vidtog den.
Riskbedömningar ska göras regelbundet som en del av det systematiska arbetsmiljöarbetet, inför planerade förändringar och efter tillbud eller olyckor.
I lagstiftningen är "riskbedömning" det formella begreppet och det som används i Arbetsmiljöverkets föreskrifter. "Riskanalys" används ibland synonymt och ibland för mer fördjupade, kvantitativa analyser, exempelvis vid större tekniska anläggningar.
Skyddsronden är en metod för att gå igenom arbetsmiljön och hitta risker i den befintliga verksamheten. Riskbedömning är ett bredare begrepp som innefattar både att undersöka vilka risker som kan uppstå och att bedöma dem.
Nej. Riskbedömningar ska omfatta fysiska, organisatoriska och sociala risker. Den organisatoriska och sociala arbetsmiljön (OSA) regleras särskilt i AFS 2023:2 och innefattar bland annat arbetsbelastning, ledarskap och kränkande särbehandling.
Vid en tillsyn kan Arbetsmiljöverket utfärda föreläggande förenat med vite om kraven på undersökning och bedömning av riskerna på arbetsplatsen inte uppfylls, och risken för ohälsa och olycksfall hos personalen ökar i verksamheten.